Stolpskott

Mitt första blogginlägg kommer handla om en händelse jag råkade ut för igår.
Vi var på innebandy i en hall i Värmland och tittade på när Erik spelade. I slutet av matchen fick Erik en tackling och flög över sargen, han blev förbannad och knuffade till den andre spelaren.
Helt onödigt av min son sa jag, men att bägge ska ut. 
Då säger den föräldern (från motståndarlaget) bredvid mig: Men var det inte utvisning det som hände på mittplan precis?
Nej, det tycker jag inte, det var axel mot axel, sen råkade vår spelare vara större så den andre ramlade.
Då började han prata om något som hände i första halvlek med hans son. Ja, sa jag, men det jag sa var att bägge skulle ut nu.

Vad fan vet du om innebandy, djävla stolpskott! sa han då.
Vad sa du, sa jag?
Stolpskott!
Då började jag gapskratta, hela situationen blev faktisk komisk. Kunde inte sluta skratta, men kände hans ilskna blick i nacken. Nu smäller det snart... Men det gjorde det inte. 
Matchen tog slut och han gick.

Ja, vad säger man?

Mvh stolpskottet