Malta 2015

Ett litet desperat försök till sammanfattning av 4-10/11 2015:
Som styrelseledamot (sekreterare) i Svenska Pokerförbundet (SvePof) åkte jag tillsammans med ordförande Ulf tidigt den 4:e november från Karlstad Airport för att ta oss ner till Malta. Även Ulfs pappa var med.
Årets poker-SM arrangerades på Dragonara Casino av Poker Event AB i samarbete med SvePof. 

Efter mellanlandning i Jönköping hamnade vi i Frankfurt. Ulf rekommenderade kyckling på KFC och då blev det så.
Eftersom matstället låg utanför terminalen var vi tvungna att gå genom säkerhetskontrollen på flygplatsen när vi ätit klart. När jag gått genom ”röntgenapparaten” kände en av vakterna på mina muskler, eller om han trodde att jag dolde något under ärmen... På Ulf kände han i håret... Dessutom fick Ulf lämna ifrån sig sin jordnötssmörburk, innehållet är klassat som flytande. Hade han haft det på smörgåsen hade det förmodligen gått bra.

Väl framme tog vi en minibuss som åkte med ca 10 passagerare och lämnade av lite varstans på Malta. Mitt i rusningstrafik tog det dubbelt så lång tid som brukligt. Malteserna idkar inte ecodriving! Ulf berättade att hans mamma inte längre är flygrädd, hon är livrädd när hon åker bil på Malta. Jag vet nu varför! Full fart framåt tills de behöver tvärbromsa. Vår chaufför använde tutan flitigt, tror inte jag tutat så mycket totalt på mina 29 år som körkortsinnehavare.
Snabbincheckning på Golden Tulip Vivaldi, och sen iväg för att jobba. Utanför casinot hade de byggt upp en enorm paviljong för detta evenemang.

Vi möter de övriga i styrelsen, Anton och Abbe, på väg dit. De har fått in nästan 100 medlemmar under dagen!
Vi blir väl mottagna inne på casinot av Mau och Björn från Poker Event AB. Vi blir kvar där och träffar massa pokerspelare, pratar med dem och spelar en turnering.
Sent i säng, varmt o fuktigt på rummet, sover lite halvdåligt. Men utsikten på morgonen när jag drar bort gardinen går inte av för hackor!

Säger bara en sak: hotellfrukost! Äter en stabil sådan (även om frukosten på hotellet inte var den bästa jag ätit) innan vi ska iväg och jobba, medlemsregistrering på gång!
Denna rutin sker sedan varje dag fram till den 8:e, upprepar därför inte detta.
Under dessa dagar sa vi att vi skulle gå ut och käka någonstans, men det kom alltid något i vägen. Som tur var fanns det lite mat i baren. Jäsiken vilken god kycklingburgare de hade, åt nog en 3-4 st/dag. Deras öl, Cisk, funkade också.

Han som jobbade i baren började t.o.m. plocka fram maten när han såg oss komma. Första gången man är stammis någonstans! När vi skulle säga hejdå sista kvällen sprang han fram runt disken, kramade och ”dubbelkindpussade” oss.
Gjorde dock bort mig en av kvällarna. Gick till baren för att beställa en burgare, bad servitrisen skriva upp den på förbundet och pekade på min ackrediteringsbricka.

Ja just det, jag spelar ju en turnering och då brukade jag dölja den under tröjan. Utan att tänka mig för drar jag upp t-shirten och pekar på brickan. Vilken syn detta måste varit för henne, 100 kg hårig värmländsk mage! Hoppas brickan dolde navelluddet i alla fall. Såg inte henne där resten av veckan…
Även Anton gjorde bort sig en gång, eller om vi misstolkade... Han berättade en dag att han nu klurat ut hur man får gott kaffe ur maskinerna. Det gäller att dra ut innan det börjar spruta vitt… Röd – rödare – Anton…

Sista kvällen, efter att Main Event i poker-SM avgjorts, vilken för övrigt Emma Wikberg vann efter en lång och jämn Heads-up med Johan Engström, gick vi på restaurang. Detta får även räknas som den näst största händelsen under veckan! Mannen, myten, legenden Dan Glimne följde med oss! Vilka kunskaper och anekdoter han besitter! Här ses han begrunda ett parti OFC mellan stölliga värmlänningar.

Den näst-näst största händelsen var vid ett annat finalbord (6 priser) jag kom till, ca halv två på natten. Jag låg dyngsist (som vanligt…), och när dealern började ge, slängde jag bara ur mig ”Can we make a deal?”.
– Yes! svarade en italienare direkt. Han ville vi skulle dela alla prispengar rakt av på alla 10, men det blev inte så. Förslaget som vann var att vi 3 som var shortstackade skulle få dubbla insatsen, de övriga 7 delade på resten. En av de andra svenskarna vid bordet kom fram till mig sen och sa att hans första tanke när jag föreslog dealen var ”Vad är det där för djävla idiot som inte vet något om poker?”. När dealen var klar, kikade jag på mina kort, som förmodligen var min all-in vid bordet, 62o!
En av de shortstackade kom fram till mig dagen efter och tackade mig igen, förskollärare är inte min enda superkraft sa han, du är bäst på att få till en deal också! 

Vilken var då den största händelsen? Jo, i en turnering jag körde, Deepstacken, kom jag till finalbord med 3bb. Första handen lottas jag naturligtvis som bb. Spelaren i tidig position bettar ut dubbla blindsen, fold fram till mig som tittar ner på 10-7hj. Jag säger call, skjuter in alla mina marker och visar handen för Heads-up. Tankefel! Trodde jag blev all-in när jag synade. Han ser min hand och blixtsynar! Tävlingsledaren tillkallas eftersom jag gjort fel. Jag tänker att nu är min hand död och alla marker borta. Både jag och han som synade är dock överens om att jag är all-in och han vill syna och så blir det. Det riktiga beslutet skulle varit att det bara räknats som syn från min sida och resten av markerna skulle vi tagit tillbaka fick jag veta efteråt. Jag hade sen fått spela med öppna kort.
Han visar 88, en 10:a på flopp och jag tripplar upp eftersom det redan låg blinds och en massa ante i potten. Vann inte turneringen, men det gick bra! What happens in Malta stays in Malta...

Jag vill som avslutning tacka alla inblandade för en fantastisk vecka, ska försöka nämna er så gott jag kommer ihåg (med risk för att glömma någon, dock ej medvetet. Säg till om jag glömt dig och du vill vara med på tacklistan):
Ordförande/reseledare Ulf och hans pappa, Lepok/Dekapogänget Ason, Nizze, Stefan, Funken, Eddie (som för övrigt kom 3:a i SM-eventet Pot limit Omaha), Ari (som blev 9:a i Main Event), de tre finnarna Eero, Seppo o Jouni som decimerade Maltas whiskeylager rejält, Hogge, lagkamraterna Kjell och Stu, styrelseledamöterna Abbe o Anton, pokergurun Dan Glimne, Valterego + hans side-kick (glömt namnet), fritidspedagogen, han som kallade mig förskolläraren hela veckan, Sigge med skägget, Janne (tror jag du hette) som gladdes åt dealen, du som blev 7:a i Deepstacken (kommer inte ihåg ditt namn, men du var förbannat trevlig!), en massa roliga Hallstahammarspelare, alla trevliga Malteser jag mött och alla otrevliga italienare jag slagit ut…

Självklart tackar jag Mau och Björn för ett väl genomfört evenemang + all deras personal, allt från vakter, dealers, serveringspersonal, casinochefen, floormanagers, städare m.fl.

När jag började spela poker för länge sedan var just tidigare nämnde Glimne en idol. Sedan blev även Daniel Negreanu en idol för mig, mycket tack vare hans uppträdande vid pokerborden.
Under Maltavistelsen har jag fått en idol till! Första dagen var det en kille som på ett positivt sätt både hördes o syntes i lokalen. Hans uppträdande vid och utanför pokerborden är enligt mig exemplariskt. Duktig spelare, social, vänlig, glad mm. ”Ingen kan inte tycka om honom” var det någon som sa - instämmer till fullo!
Tack Oktay för att jag fått lära känna dig och tack för ditt stöd vid ovan nämnda pokerframgång. Vi ses fler gånger hoppas jag!

Även ett stort tack till dig på hemmaplan som trodde på mig så pass mycket att du sponsrade en del av allt detta, du vet vem du är!

Till slut vill jag tacka min familj som trots avundsjuka, ej missunnsamhet, gjort denna resa möjlig, nästa år åker vi tillsammans! (när jag började skriva denna text på flyget hem, hulkade jag till när dessa sista rader skrevs – hemlängtan i kombination med tacksamhet!)

Bara ca 51 veckor kvar tills nästa gång! Vi ses!?